Känner att jag måste få skriva av mig lite grann. Usch jag blir så sur ibland. Folk som är otacksamma för det man gör och inte tycker man gör tillräckligt. Människor som ljuger och går bakom ryggen, människor man säger massa saker till om man mår dåligt eller om det är något som är fel. Men sen om det är den andra personen som inte mår bra eller det är något annat och man frågar vad det är, så då är det ingenting helt plötsligt. Även fast man vet att det är något som är fel. Det är så irriterande. Själv ska man sitta och berätta allt medan den andra personen inte ska säga ett piss! Hur bra känns det igentligen? Är det tacken? Tydligen så är det så...
Usch vilket tråkigt inlägg det blev, men ni behöver inte läsa. Kände att jag behövde skriva av mig lite och nu känns det bättre. Som Jessica säger.. -"Jag blir fucking Hitler själv". Precis så jag känner mig nu.
Nu ska jag ta och sova så jag kanske är på bättre humör i morgon!